Aischylos var en grekisk dramatiker som levde mellan 456 till 525 före kristus. Han lade grunden till det moderna dramat inom västvärlden och skrev många pjäser som än idag inspirerar filmer och teatrar. Han uppträdde i många av sina dramor och gjorde allt från att regissera och koreografera dem. Bland han mest kända pjäser finns “Perserna”, som uppfördes vid cirka år 472. “Perserna” handlar om det som lossy-page1-585px-Tragediae_septem.tif (1)händer åtta år efter det att persiska invassionsflottan krossas vid Salamis. Den handlar till grunden om att de grekiska gudarna styr och äger människans lycka och sorg. Människan är tillfällig och har egentligen inte mycket kontroll över sina liv. Av den anledningen är det farligt för människan att tro för mycket om sig själv, eftersom att det leder till övermod (hybris), brott och straff. Övermod ansågs under det antika Grekland som fel och den som led av det kunde straffas av gudarna.

Likt mången tragedi- och komedi-författare handlar många av hans verk om gudarna och människorna. Det handlar om människornas synder, hur gudarna straffar dem samt gudarna själva och deras liv. Då de grekiska gudarna var mycket lika människorna, handlar många pjäser från det antika Grekland om deras hämnd, ilska och avundsjuka. De handlar oftast om hur deras känslor styr dem och hur de behandlar människorna. Med tanke på gudarnas olika egenskaper och krafter kunde de behandla människorna hur de ville beroende på deras känslor. Många av pjäserna handlar också om kungarnas liv. Exempel på en sådan pjäs är “De sju mot Thebe”. “De sju mot Thebe” handlar om sju furstar som anfaller staden Thebe. Syftet med det är att tvinga kungen Eteokles att överlåta tronen till brodern Polyneikes. Det blir till slut en maktkamp mellan de två sön1200px-Athen_Dionysos-Theatererna och mycket känslor är inblandade. Deras far Oidipus är redan död så det blir en kamp mellan två bröder utan någon äldre som kan hjälpa dem att komma överens.

Sammanlagt skrev Aischylos nio dramor och tragedier under sin livstid. Hans sista år spenderade han på Sicilien, där han bland annat gästade kung Hieron av Syrakusa. Idag betraktas han som den som lade grunden för teaterkonsten.